lisland

Jag är trött i benen. Och så har jag tidernas snyggaste solbränna på vaderna. Lars snarkar i sängen bredvid och snart ska jag också sova i min nya, hårda, smala säng. I dag har vi varit lediga och bestämde oss för att gå på bergstur på berget Bjarnarfell. Enligt en kollega skulle denna tur vara mycket vacker och ta cirka 8-10 timmar. Det var mycket riktigt väldigt fin tur, men av nån anledning tog den oss bara fyra timmar. Kollegan är nu väldigt skeptisk till om vi verkligen gick ända till toppen. Men det gjorde vi faktiskt, till de fem högsta topparna till och med, och på varje topp finns det nu ett litet (eller ganska stort) stenröse byggt av syskonen Axelsson. (Okej, Lars byggde mest, jag vilade för att orka fortsätta gå...)

Bild 1 - Första toppen
Bild 2 - Andra toppen
Bild 3 - Tredje toppen
Bild 4 - Lunchpaus. Storasyster äter, lillebror gör armhävningar.
Bild 5 - Fjärde toppen
Bild 6 - Femte toppen
Bild 7 - Nästan nere, Lars passar på att dricka vatten, Lisa ramlade i bäcken.

Turens enda missöden var att jag råkade ramla ner i en bäck (inga värre skador än blöta byxor och en mosad banan i ryggsäcken) och att jag tio meter från bilen lyckades trampa ner i ett lerhål. Dessutom har Lars bränt sig i nacken och jag på vaderna, som var enda stället på kroppen jag glömt smörja in med solkräm. Till skillnad från regninga Sverige har vi nämligen haft otroligt fint väder här de senaste veckorna, 25 grader varmt och sol. Och medan Sverige översvämmas har caféets brunn nästan torkat ut, och idag lyckades dom precis avvärja en gräsbrand. Hej global uppvärmning...

Måste också visa en bild på världens finaste 23-årstårta som Lars och Robin överraskade mig med när jag kom hem och hade varit på så lång ridtur att det inte ens var min födelsedag längre. Jättefin och jättegod, både på natten och till frukost dagen efter. Fin, eller hur?



Nu: Smörja in mina brännande vader och sen SOVA!